Rebeccas perspectiv -

När jag vaknade tog jag upp min iPhone ur fickan och kollade hur mycket klockan var. 17:09 . Jag hoppade ur sängen så plötsligt fik jag lite ont i huvudet och såg stjärnor, så jag satte mig ner igen tills det gått över och gik sedan upp mot köket.

När jag kom in i köket öppnade jag kylskåpet, som självklart var tomt. Jag var ju tvungen att gå och köpa någonting, magen kurrade, och jag behövde ju frukost till imorgon, och såklart middag för ikväll. Eller ja, middag för nu.

Jag gick till hallen och satte på mig mina vita Converse, some inte var så jättevita längre, om man kan säga så... Jag tog också på mig min ljusa jeansejacka ifall att det skulle vara lite kyligt ute.

När jag kom ut ur huset kom jag på att jag hade sett nått slags snabbköp längre upp på gatan från taxin. Jag tittade mig omkring men såg inget som kunde vara en mataffär. Då började jag gå uppför gatan, åt det hållet jag hade sett affären. ''Någon gång måste jag ju hitta den'' tänkte jag medan jag gick. Solen sken men det var ganska blåsigt, så det varr tur att jag hade tagit på mig en jacka.

När jag kommit upp till gatans ''slut'' såg jag det lilla matstället jag sett från taxin. Det såg fräscht ut och liknade en snyggare version av Lidl, med en färgglad skylt där det stog: SUPERMARKET med stora bokstäver. Jag gick in oh såg att det var större än jag hade förväntat mig. Det var inte så mycket människor där och hyllorna tod inte så nära varandra som dom brukar göra i Sverige.

''Wow, jag älskar Storbritanniens mataffärer!'' tänkte jag för mig själv och flinade åt mig själv. Jag tänkte efter. Jag kanske inte behövde köpa så jättemycket idag. Det kan jag göra imorgon efter jobber. Jag tog få en korg och började handla.

När jag sedan kom ut i friska luften hade jag två påsar med mig. Jag hade handlat frukost och någon slags pasta carbonara som man bara kunde värma i på i mikron så var det klart.

När jag var på väghem såg jag en mukulös kille med kortklippt, svart hår springa förbi på andra sidan av den smala vägen, han mötte min blick och log lite lärr. Jag log tillbaka och tittade sedan bort. Jag skrattade lite för mig själv. Sedan undrade jag hur jag skulle hitta vägen till Café Gulliver där jag skulle sommarjobba under tiden jag var här. Det låg strax utanför Centrala London och jag skulle kunna spara pengar genom att gå dit istället för att ta taxin.

Jag var nu hemma i lägenheten igen, och jag kunde inte ungå att le stort för mig själv. Damen på flyget hade verkligen rätt, jag älskar redan det här stället! Och det konstiga var att jag bara varit här i några timmar. Och jag harr bara vistats i lägenheten, på gatan utanför och på mataffären. Jag värmde maten och började ställa in de andra varorna jag hade köpt i kylskåp och hyllor. Magen kurrade förfärligt mycket, och som tur var så plingade mikron till just då. Jag tog ut maten och ställde den på bordet, sedan gick jag ut i hallen och tog upp den största väskan. Jag öppnade väskan och tog upp en mörk lila plastlåda, i lådan hade jag lite olika bestick och jag tog upp en gaffel som jag skulle äta pasta med.

När jag ätit färdigt så tog jag gaffeln och slängde kartongen och det andra från förpackningen i papperkorgen och diskade gaffeln.

Jag gick mot sovrummet och tänkte packa upp lite innan jag la mig och sov..

Nästa dag-

Jag var nu på väg till jobbet. Igår kväll hade jag som hastigast googlat fram en karta på London, så att jag skulle veta vart jag skulle gå. Jag hade nu kartan framme på min iPhone, och enligt den var det inte långt kvar. Dom skulle öppna Caféet klockan nio. Jag skulle komma dit lite tidigare och möta någon som skulle visa mig vart allt låg, vad jag skulle göra och hur jag skulle göra. Jag såg nu framför mig en ovalformad, beigebrun skylt. På skylten stod det Gulliver Cafe, med lite snirkliga bokstäver. Jag gick in i caféet och möttes av doften från nybakat bröd. Bakom kassan stod det en liten dam i 50-års åldern. Hon log stort mot mig och kom sedan snabbt fram.

''Hello! You must be Rebecca! I am Lucy, and I'm the owner of this cafe'' sa hon trevligt och sträckte fram sin hand. Jag tog den och sa sedan:

''Nice to meet you Lucy!''

Lucy började sedan att visa mig runt i det lilla caféet. Hon berättade att det fanns allt som allt tre kockar och tre serveitriser. Plus henne då. Hon gaf mig också ett schema över mina arbetstider. Jag tittade på det och som tur var hade jag ledigt på fredagar, lördagar och söndagar. Sedan berättade hon att dom inte hade några speciella ''jobbkläder'', men man var tvungen att ha uppsatt hår och förkläde. Jag gick till toaletterna där det fanns speglar så att jag kunde fixa till mitt hår. Där utifrån hörde jag Lucy säga surt för sig själv:

''Sandra should be here now!''

Jag tittade på min klocka, den var några minuter i nio.

''Sandra has not arrived yet, but we have to open the cafe now!'' ropade Lucy. Jag gick ut från toaletterna och såg att Lucy öppnade dörren och ställde ut den svarta krittavlan. På den stod det någonting om dagens sallad, smörgås och så vidare.

Jag hade nu jobbat i ungefär en timme och det gick hur bra som helst. Lucy hade tagit kassan eftersom den där Sandra inte hade kommit, och jag hade serverat. Alla var så trevliga här, det var några som hade frågat om jag var ny och om jag trivdes. Det var någon som hade givit mig jättemycket dricks också! Jag hade nyss plockat av ett bord och skulle ta in resterna till disken. Jag hörde att det plingade från dörren och sedan snabba steg in.

''Rebecca! Can you take over here for a minute?'' sa Lucy. Hon lät väldigt arg. ''Åh nej, hoppas att det inte är mig hon är arg på!'' Tänkte jag och gick osäkert ut ur köket.

När jag kom ut i caféet möttes jag av en väldigt arg Lucy och bakom henne stod en lång, smal tjej. Om jag vore henne så skulle jag vara rätt så orolig tänkte jag när jag sedan tog över kassan...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rebeccas Perspektiv -   ''Om tio minuter landar planet på London City flygplats! In ten minutes the plane lands at London City airport!'' hördes det ur högtalarna. Jag la ner tidningen i väskan och läste ännu en gång på lappen som adressen till m...